Det gjorde ondare än vad jag själv klara av att beskriva det.
Du tog mig förgivet, som att jag inte alls var verklig för dig.
Jag är svår att fånga, och för lätt att ta sönder.
jag gav dig någonting jag trodde du skulle behålla, men du slängde bort dig
snabbare än vad jag själv hann märka.
Vem är jag för dig? vem tror du att du är?
springa fram och tillbaka som om ingenting har hänt, jag fick vandra fram och tillbaka
men det va enbart för att jag trodde dig, men nu förstår jag att dina ord saknar mening.