vad man än gör, man vad man än säger så verkar allting meningslöst.
som att orden inte kommer fram eller att orden jag säger & sagt inte betyder ett skit.
jag har försökt även om jag inte vill, jag har försökt även om de har fått mig att vilja gå under flera gånger.
eller kan aldrig något gamalt bli till nytt, får man verkligen bara en chans utav ngt man gjorde fel ?
även om jag aldrig ville ha tillbakat så visste jag att jag behövdet, mer än jag själv vågade erkänna.
bara ngt ord, som får mig att förstå att det inte är försent? för jag vet att det kan funka.
jag gjorde allting, sen ingenting för jag såg att allting var redan över,
jag minns sättet du log på, det vackraste jag sett.