Så mycket mera jag kunde ha sagt, men det förändrar inte saken nu.
kanske kunde jag har gjort det annorluna, men det är försent nu, alldeles försent.
jag vet inte längre vad jag vill, varför ska jag vänta på något som aldrig blir av.
det är inte längre dig jag saknar, för hon jag saknar visste jag alltid vart jag hade..
känns som om det va några sekunder sen du stog som en främling framför mig,
men tanken på att det snart är tre år sen, så förstår jag hur mycket tid
jag saknar ifrån dig, den tid du inte längre hade kvar att ge mig..
tid jag gav andra, för jag hade vänt om innan du hann tillbaka,
jag försvann aldrig, men jag tröttnade på  att vänta, jag såg mig som bortglömd,
som om du hade kastat bort minnerna som du saknade bara för några få sekunder ..
jag ville aldrig göra dig illa, jag ville aldrig gå , jag ville bara leva utan tomrum..
för det va du som sluta fylla dom..